Den här mycket slitna boken beställde jag fram på biblioteket. Det fanns inte många exemplar i Stockholm. En av mina favoriter från barn- och ungdomens hästperiod: Nan Inger Östmans Piglet Ek, var god rid från 1970. Nan Inger (som var hennes författarnamn de första böckerna) gick bort nyligen och jag kom att tänka på hennes hästböcker som var så bra, av hög litterär kvalitet och med en stark verklighetskänsla i skildringen av livet med hästar. Just den här boken (den tredje delen i en serie om tonårsflickan Piglet och hennes häst Dunet) handlar om en ryttartävling där Piglet och hennes ponny deltar på bortaplan, och skildringen av både hästar och hästfolk är träffande, rolig och samtidigt allvarsam. Hon beskriver allt från stallets jetsetfolk till de allra minsta, obetydligaste stalltjejerna, från de hetsigaste fullbloden till de tjockaste små ponnyerna. Nan Ingen underskattar inte sina läsare utan använder ett språk med många avancerade ord och uttryck. Mina egna hästskriverier har inspirerats mycket av den här berättelsen, inser jag nu när jag läser om den i vuxen ålder.
Min mamma tyckte inte jag skulle läsa hästböcker, eftersom de inte ansågs som tillräckligt god barn- och ungdomslitteratur, men Nan Ingers böcker var ett undantag. Det fanns även andra böcker som jag kunde få läsa, till exempel Lisbet Pahnkes böcker om Britta och Silver. Det är en serie på 14 böcker som gavs ut 1966–79. Författaren var mycket ung när hon började skriva, och det kanske är en av anledningarna till friskheten och den spontana, okonstlade berättarglädjen. Även här är verkligheten skildrad med hästskötsel, slit med träning i fyrkantsspåret och miljön på ridskolan. Visst vinner Britta tävlingar med ponnyn Silver, men det ligger hårt arbete bakom resultaten.
En annorlunda men i mitt tycke fantastisk hästbok från 1974 är Marie-Louise Wallins Tovan, som också betytt mycket som inspiration. Den lite inbundna 14-åringen Ingeborg överraskas med en egen häst, men det är en avdankad gammal cirkushäst, inte ordentligt inriden och dessutom präglad av vanvård och misshandel. Det krävs mycket arbete av Ingeborg, hennes vän Anna och mamma för att sakta försöka vinna Tovans förtroende. Parallellt skildras den djupnande vänskapen mellan flickorna, och känslorna som så småningom övergår i förälskelse från Ingeborgs sida, inte helt lätt för henne att hantera. Även här känns det som om man verkligen är med där i stallet, höet kliar och bromsarna surrar, det handlar helt enkelt om "hästeriet" med allt vad det innebär, i ett lantligt litet stall.
